Yess

söndag 26 augusti 2007

Jag har varit och tagit mitt sista dopp för den här gången. Vad skönt det är att ta av sig kläderna och stå naken på en klippa en stund innan man kliver ned i det klara, svala och sköna vattnet. Det kan kännas kallt i början men man får tänka på värmen inom sig i stället för det kalla vattnet utanför.

Jag önskar du vore här. Det är snart dags att segla hem, jag ska bara vänta på att en regnskur drar förbi, och när jag kommer hem i kväll hoppas jag på ett mejl från dig. Annars skickar jag ett till till dig.


Bada

söndag 26 augusti 2007

Vattnet känns varmare än blåsten. Vågorna går höga, mäktiga och stora och innan jag har bestämt mig har jag sköljts bort från den flacka klippan och ut i det mörkblåa, fräsande och skummande vattnet. Jag tar ett djupt andetag och dyker ned under vattnet och för ett ögonblick vet jag inte vad som är upp och ned. Var är ljuset och luften? Var är botten på havet? En kort, knapp förnimbar känsla av skrämsel följs av lugn. Havet tar vad havet vill ha.


Segling

söndag 26 augusti 2007

Det blåste hårt i går och jag mötte många kappseglare och katamaraner som var ute och pressade för allt vad tygen höll. Det såg häftigt ut. En del av dem hade revat storseglet en del. Jag såg en som bröt av masten på Möja Västerfjärd. Själv tog jag det lugnt och satt i shorts och tröja och smörseglade med min lilla fock. Sjögången var lite besvärande ibland men vinden var aldrig något problem. Och snabbt gick det! Jag gick norrut i farleden och tog av österut vid en radarfyr som jag tror heter Draken, strax norr om en grön pinne. Planen var att gå mot Brantharan, sedan mot Långharan och sedan upp i en liten vik på vänster sida. Men det var knixigt att hitta rätt bland alla skär och bränningar, och i vanlig ordning var det svårt att överföra sjökortet till verkligheten och veta säkert vad som är vad. Jag gick norr om Kummelharan i stället för Långharan och var på väg mot ett par undervattenstenar när ett sjömärke dök upp på helt fel sida som gjorde att jag insåg mitt misstag och kunde vända i tid.

Viken jag ligger i är liten och passagen så trång att man nästan kan ta på klipporna när man går igenom. Jag hade svårt att hitta ankarfäste i vanlig ordning men den här gången tog det nog bara en kvart, tjugo minuter innan jag fick fäste. Jag gjorde fast ankarlinan på lagom avstånd, gav båten lite fart in mot klippan, drog i ett par klippjärn och gjorde fast i fören och sedan var saken quorn! Min snabbaste, enklaste och snyggaste förtöjning hittills!

Om jag har tur har vinden vänt till nordväst i dag, annars får jag kryssa en hel del hem. Jag har för mig att de sade på Sjörapporten att det kunde vända till nordväst i dag, eller var det på vanliga prognosen i teve? Men som det blåser just nu lär jag väl inte kunna använda storseglet i dag heller. Men det har ju den fördelen att jag tjänar tid vid land sedan. Jag behöver inte stå och vika seglet över bommen och dra på kapellet, jag kan bara reva och kasta ned focken i förpiken om jag har bråttom till färjan.


Höstkänning

söndag 26 augusti 2007

Det är något med ljuset, luften, blåsten och ljuden i dag som gör att det känns som höst. Jag går upp på en klippa, vänder ansiktet mot vinden likt en vindflöjel och ser ut över fjärden. Jag känner att ett slags skifte har ägt rum. Det känns i eller med mitt väsen. Hösten är på väg. Det är fortfarande mycket sommar kvar, men visst är krönet nått och passerat, hösten är i antågande. The Flying Change. Punkten där en rörelse stannar av och för ett ögonblick är stilla innan den vänder tillbaka. Hösten är här. Igen.


Frukost

söndag 26 augusti 2007

Finns det något mer gott än frukost på en båt, solen som bryter fram mellan molnen och värmer en stund och det underbara, kvillriga ljudet av svalor i masten? Man ser oftast inte mer av svalor än ett par svarta vingar som möts i en svart kropp och kanske ser man huvudet också. Men det man ser, och hör, mest är hur fantastiskt de flyger och hur underbart de låter. Jag behöver inte se eller höra mer.


Kallskär

lördag 25 augusti 2007

Ett ljud. Det låter som en båt på långt avstånd. Vem är ute och åker nu i mörkret och blåsten? Ljudet skiftar lite men är konstant. En båt som är på väg, kanske hitåt, men aldrig kommer fram. Det kanske är vinden? Vinden när den far fram över fjärden, upp över de tysta klipporna, genom grästuvor och buskar och förbi min båt. Vinden när den drar genom mast, vant och fall.

Jag lyssnar på ljudet av båten därute någonstans som aldrig kommer fram.

Vattnet kluckar lite mot skrovet, månen är stor och gul och nästan full, fotogenlampan vajar sakta i rufftaket. Jag ser mig omkring på allt trä, alla nitar, all olja och fernissa. Allt arbete. Jag ligger innesluten i en kokong av trä och hantverkskunnande. Jag lägger handen på ett av borden. Där utanför finns vattnet. Jag kan nästan känna vattnet mot handen. Där är bordet varmt och torrt av dagens sol, det ligger över vattenlinjen. Nästa bord är kallare och känns nästan fuktigt, det ligger under.

Jag släcker lampan och somnar. Ute far vinden omkring i mörkret. Månen skiner in i ruffen och kastar skuggor.


Kul styvning

lördag 25 augusti 2007

Det brallar på duktigt i dag, och byigt är det också, i minsta vik och skrymsle. Vinden fladdrar, drar, viner och sliter tag i allting som sitter löst. Hissa segel! Kasta lösa tampar i vattnet! Bort med allt damm!

Jag hittade en gammal fock i förpiken. Jag tror det är en fock. Visst är det genua som är så där stort, det går nästan ända bak till sittbrunnen, medan focken är mindre och går till masten ungefär. Hursomhelst, den verkade trevlig, behändig och lagom stor, så jag monterade den och gick med den från bryggan och när jag kom ut på lite mer öppet vatten hissade jag storseglet.

Det kanske jag inte skulle ha gjort.

Det blåste mycket mer än jag trodde och så fort jag kom förbi en liten holme och gick ut i farleden lade sig båten nästan på vattnet och det kändes som jag skulle kantra. Allt som satt det minsta löst for omkring hit och dit och trasslade ihop sig. Det var bara att vända och börja om från början. När jag äntligen kom tillbaka till bryggan såg båten ut som en stor trasselsudd av segel, rep och en härjad skeppare.

Gah!

Men, det är bara att reda ut allting, vika upp och surra storseglet på bommen, sätta upp ett nytt mål, repa nytt mod och gå med enbart focken i stället. Det borde gå bra. Jag går norrut och ser vart jag hamnar någonstans. Dags att kasta loss igen.