Ensam

Det ligger några gråa hus med tegeltak på en ö på andra sidan viken. Man kan se något som ser ut som ett par båtar vid en brygga också. Jag trodde det bodde någon eller några där, men det verkar tomt. Det är inte alldeles mörkt ännu, men det syns inte ett enda ljus där på andra sidan. Och tidigare gick jag upp på öns högsta klippa och såg inte en båt utom min. Jag är ensam här på St Nassa. Det känns. Ödsligt.

Jag önskar jag hade sällskap av en kvinna.

Jag hör en korp någonstans. Den har ett säreget läte som låter som ingenting annat. Där, på andra sidan viken, vid en liten kobbe ser jag den. Vad svart den är! Svart som bara en korp kan vara. Den landar bland stenarna vid stranden och hoppar omkring och tycks leta efter något. Den är en märklig uppenbarelse.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: